Att döpas
Många tror att dopet är en namngivningsceremoni. Men dopet är mycket mer. Vid dopet säger prästen barnets namn högt så att hela församlingen hör det. Då nämns Guds namn och barnets namn samtidigt och det visar på deras samhörighet. Med dopet hamnar jag i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus.

I dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer.
Den som döps lyfts fram inför Gud som ger oss livet och som vill dela vår glädje över det. Gud som också vill vara oss nära livet igenom, befria oss från allt som förlamar och på så sätt förnya våra livsmöjligheter. Genom dopet blir man medlem i Svenska kyrkan.

Ingen trosprestation utan en gåva från Gud
Dopet är ingen trosprestation utan förblir alltid detsamma: en gåva från Gud som drar in oss i Guds kärlek och Guds kärleks seger över all ondska och allt mörker. Det ställs inga krav på den som döps, utan förväntningarna vilar på den församling som ser dopet äga rum. Föräldrar, faddrar, syskon, vänner och församlingen ska påminna den döpta om den gåva som givits och vad den betyder.

källa: S:t Görans församling och www.svenskakyrkan.se